En fascinerande aspekt av digitalfotografin är hur den totalt förändrat mångas sätt att fotografera. När jag i somras åkte runt i England fick jag mängder av bevis på att folk har fått ett helt nytt beteende. Med feta minneskort i kamerorna och extrabatterier i väskan vet folk att de kan fota precis hur mycket de vill. Det finns ingen hejd på fotoglädjen och bäst av allt är att många har börjat inse att det faktiskt går att experimentera.
Hade det varit för några år sedan hade killen kunnat gå därifrån, glatt medveten om att han var en usel fotograf och att paret inte skulle upptäcka det förrän de framkallade sina bilder i en fotobutik.
anders.engström@idg.se
Otaliga gånger har jag sett folk försöka ta bilder genom ölglas eller lekandes med makrofunktionen på någon uteservering (jo, många verkar faktiskt gilla att fota det de äter… även i England).
En annan viktig aspekt av digitalfotografin är att du direkt kan visa upp resultatet av din fotoiver. Ladda över bilderna till din bärbara eller varför inte plugga in videokabeln i hotell-teven och du kan köra ett bildspel medan du fortfarande är på semester!
Möjligheten att direkt se bilderna på kameraskärmen har fått ytterligare en märklig konsekvens. I somras såg jag ett asiatiskt par som på klassiskt turistmanér bad en förbipasserande att ta deras porträtt. Killen ställde upp, knäppte kortet på det leende paret och lämnade tillbaka kameran. Hade det varit för några år sedan hade killen därpå glad i hågen kunnat gå därifrån med en trevlig känsla av att ha gjort en god gärning. Men nu var det en digitalkamera och paret var inte alls nöjda med resultatet på skärmen. Killen fick snällt ta ett nytt kort, och så där höll de på sju gånger innan paret fått vad de ville.
Anders Engström
anders.engström@idg.se