Fotbolls-VM är över. Och på många vis är jag glad. Det var en pärs. En riktig känslomässig berg-och-dalbana. Och då menar jag inte fotbollen i sig. Jag menar sändningarna och alla de usla tv-apparater som förstört flera fotbollsupplevelser. Första Sverige-matchen såg jag i Milano på en gammal luggsliten, tröttkörd Thomson-plasma från 2002. Englands första match var en riktig katastrof. Då satt jag i ett hörn på en trång fotbollspub, inklämd mellan svettiga engelsmän och försökte se vad som hände på en liten 14 tums crt-tv i taket sex meter bort. Och bakom skyltfönstret utanför stod ett tiotal stackare, som inte fått plats i puben, och försökte titta på samma lilla usla tv…
Nyhetsredaktör, M3
anders.engstrom@idg.se
Sveriges Paraguay-match såg jag på duk. Bilden var hyfsad, men någon hade ställt in uppdateringsfrekvensen fel, vilket gjorde att bilden hackade. Känslan var mer datorspel än tv. På min egen tv var bilden fin, men signalen från UPC:s digitaltvtjänst var så löjligt hårt komprimerad att allt som rörde sig var omgärdat av ett pixligt mönster. På O’Learys i Visby fanns det hur många fina platta widescreen-apparater som helst, men alla hade felaktigt inställd ratio. Jag försökte få personalen att inse att matcherna sändes i 16:9 och att det faktiskt gick att få bilden att täcka hela skärmen. Men nej, de envisades med att köra 2,35:1, med utdragna gubbar och sorgkanter som resultat.
Jag bar på sorg i mitt hjärta och längtade tillbaka till M3:s testlabb. Miljön är visserligen trist, men med en hdtv-box kopplad till Samsungs LE-40R73BD kändes det nästan okej att Sverige inte vann matchen mot England. Nästa fotbolls-VM ska jag bojkotta allt vad sportbarer heter. Fotboll är bäst hemma – i hdtv
Anders Engström
Nyhetsredaktör, M3
anders.engstrom@idg.se