Jag var ganska sen med att ta steget över till widescreen. Eftersom jag slog till på en (dyr) 33-tums 4:3-tv strax innan dvd-boomen, en tv som jag dessutom fick kosta på ett par tusenlappar i reparationer, hamnade jag i ett tråkigt dödläge.
Sony har i alla fall fattat att vi vill kunna filma i bredbildsformat utan att täcka över en tredjedel av bilden med svarta fält och förlora i bildkvalitet. Fler dv-kameratillverkare har nu hakat på med modeller som kan filma i anamorfiskt 16:9-format, men de har tagit god tid på sig. För handen på hjärtat, hur kul är det att sitta och klippa till semester-dvd:n i Adobe Premiere, i sunkigt 4:3-format?
mikael.lindkvist@idg.se
En 32-tums widescreen-tv gav inte större bildyta (vilket jag absolut ville ha) medan nästa steg upp kostade skjortan. Till sist blev det i alla fall en projektor, och numera skulle jag aldrig kunna tänka mig att se en dvd-rulle i inzoomat 4:3-format.
Men den senaste tiden har allt fler filmer släppts i 2,35:1-format, det vill säga ännu bredare bild än 16:9, och då var man där igen. Zooma upp och klipp bort eller leva med svarta sorgkanter (mörkgrå på min projektorduk).
Visst är det mäktigt med extremt bred bild i maffiga krigsscener, men det vore trevligt med en standard. Samtidigt händer det att jag vill se ett och annat tv-program på projektorduken, och här dominerar som bekant fortfarande 4:3. Varför kan inte hockey och fotboll börja sändas i 16:9-format, eller all annan sport för den delen? Tänk dig vilken matchöversikt du skulle få!
Mikael Lindkvist
mikael.lindkvist@idg.se
Av: Mikael Lindkvist, Chefredaktör M3, Macworld och PC för Alla
Mitt jobb som chefredaktör är att se till att innehållet vi producerar håller högsta möjliga kvalitet. Kontakta mig om du har frågor eller synpunkter på det vi publicerar!