Jag har inte knäppt en enda analog bild de senaste sex åren. Hela min cd-samling ligger nedpackad i lådor under sängen omvandlad till mp3-filer med en bitrate på 192 kilobit eller högre (nä, flac är inte min grej).
Ja, ibland undrar jag om mitt digitala hem rentav är en utopi?
Anders Engström
Nyhetsredaktör, M3
anders.engstrom@idg.se
Nördigt? Nej, enbart praktiskt, men jag har en lång väg till det ultimata ihopkopplade digitala hemmet. Ta bara det faktum att jag har lådvis med foton och någon hyllmeter fotoalbum att digitalisera. Jag har dessutom ett par backar lp-skivor som vore kul att rippa, för att inte tala om mängder av klassiska blandband som ligger och ruttnar i någon byrålåda (dålig kvalitet men höga nostalgipoäng). Någon samlare av vhs-band har jag aldrig varit, men kanske borde jag även rippa dvd-samlingen så att jag kan komma åt alla mina filmer från datorn?
Dessutom måste jag göra något åt min befintliga samling digitala bilder. Sex års bilder knäppta med ett otal olika kameror ligger sorterade i mappar. Dessa bilder har jag nu fört in i ett digitalt albumprogram som sorterat bilderna i datumordning. Nu återstår bara att rätta till datumen för alla de tusentals bilder som jag slarvigt nog tagit med testkameror med felaktig datuminställning. Dessutom måste jag kategorisera samtliga bilder så att jag i någon avlägsen framtid verkligen ska ha nytta av programmets funktioner.
Målet är praktiskt, att jag ska komma åt allt jag letar efter från en enda källa, kunna spela upp det på min stereo, visa det på min tv eller överföra det till någon portabel enhet. Det var målet det. Men vägen dit är lång. Så lång att jag inser att jag kanske aldrig kommer att orka bry mig om de där lp-skivorna och pappersbilderna i album. Att låta det pre-digitala vila i frid…
Anders Engström
Nyhetsredaktör, M3
anders.engstrom@idg.se