Det ringer. I luren har jag en distributör som berättar att han fått in en grym mp3-spelare. ”Hur cool som helst! Vill ni testa?” Okej, vi kan väl ta en titt, säger jag, och någon vecka senare dyker den upp. Visst är den cool, fast inte så jätteny… Vi har ju faktiskt testat en likadan för en månad sedan. Enda skillnaden är loggan. Inte igen tänker jag, packar in spelaren och skickar tillbaka den.
Anders Engström
Nyhetsredaktör, M3
Jag kanske har fel, men det känns som om detta fenomen har blivit allt vanligare. Allt fler företag köper in spelare från samma fabrik och ger dem sitt eget namn. På CES-mässan i Las Vegas visades hundratals nya mp3-spelare upp, men många av dem var faktiskt dubbletter. En del uppenbara (precis samma spelare men olika namn) och många med olika skal men samma innehåll.
Visst kan jag förstå varför det är så här. Klart att mp3-spelare skulle bli väldigt dyra om de tillverkades i små exklusiva serier. Klart att det blir billigare för ett företag att slippa syssla med egen forskning och design och i stället köpa in färdiga koncept. Jag förstår, men tycker det är oerhört trist.
Mest förbluffad blir jag när jag ser stora företag som Grundig köra exakt samma rejs. Kolla in vår nya häftiga mp3-spelare, säger Grundigkillen i montern, och det enda jag ser är en koreansk spelare jag redan sett under fyra olika namn. Häromdagen blev jag smått chockskadad när jag hos Panasia Optronic hittade en exakt kopia av Sonys Cd Walkman D-CJ01. Gör inte ens Sony sina egna produkter längre?, frågade jag Sony. En olaglig kopia, svarade Sony. Jag hoppas det är sanningen, för jag och säkert fler med mig är riktigt jäkla less på dubbelgångare.
Nyhetsredaktör, M3