Kabelhärvan

Varje gång jag behöver dra fram tevebänken hemma för att koppla in någon ny sladd, eller byta en komponent, måste jag börja tampas med min enorma sladdhärva. Eftersom jag har valt kablar av hög kvalitet (feta ochsvårböjliga) blir det många svordomar under arbetets gång. Ändå har jag inte speciellt många prylar i tevebänken; en dvd-spelare, en receiver, en digitalbox och en gammal vhs-bandare (skämmigt men sant?). Problemet är att jag tar ut bilden både till teve och projektor, samt att jag dessutom har en htpc i bokhyllan. Med problem menar jag naturligtvis kabeldragningen.

 

Då och då gör jag ett ryck och ordnar upp allting i fräscha kabelkanaler och samlar ihop för långa sladdar i snygga små buntar, och sedan sitter jag och njuter av känslan några dagar. Tills jag får för mig att bygga om hemmabiodatorn eller låna hem en ny, intressant dvd-spelare eller digitalbox. Då åker kabelkanalerna upp och snart är det gamla ormboet tillbaka.

 

Stela och klumpiga scartkablar är något som jag lärt mig hata genom åren, framför allt när de är aningen korta och jag måste krypa in i tevebänken för att på känsla hitta kontakten. Alltid är det någon annan sladd som hoppar ut och ofta slutar det med att jag rycker ut allting och börjar om från noll.

 

Den digitala scartdödaren är dock på gång, och jag hoppas att det inte tar allt för lång tid innan hdmi slår igenom på bred front. En kabel för bild och flerkanalsljud vore inte fel. Sedan är det kul att tillverkarna börjar inse att vi vill utnyttja trådlös teknik till mer än datornätverket.

 

Mikael Lindkvist
mikael.lindkvist@idg.se