1961 döpte amerikanen Reuben Mattus sitt glassmärke till Häagen-Dazs. Varför? Jo, för att ge sken av att vara ett glassmärke med långa traditioner och rötter i Europa. Genom att ge glassen ett så där lagom tyskklingande namn med exotiska bokstäver som “ä” och kombinationen “zs” spelade det ingen roll att många av smakerna är hur överdrivet amerikanska som helst (vad sägs till exempel om “chocolate peanut butter”, “cookie dough chip” eller “strawberry cheesecake”).
anders.engström@idg.se
Jaha, vad har då detta med digitalkameror att göra? Jo, faktiskt gör såväl Kodak som Panasonic och Sony varsin Häagen-Dazs när de stolt proklamerar att de använder sig av objektiv med tyskklingande namn. Visst verkar det seriöst när Kodak säger att de använder Variagon-optik från Schneider-Kreuznach, när Panasonic ropar Leica Vario Elmar eller när Sony stoltserar med Vario Sonnar T-optik från Carl Zeiss. I en värld ny för många, där totalt obegriplig digital teknik successivt slår ut gammal analog teknik, känner sig nog många trygga när de bredvid japanska logotyper kan läsa välkända tyska namn. Frågan är dock om det här är så mycket mer än logotyper. Att det står Carl Zeiss på en del av Sonys kameror innebär inte att optiken är gjord i Tyskland. Nej, det innebär att Sony betalt en massa pengar till Carl Zeiss för att på licens, enligt Zeiss instruktioner, slipa och bygga optiken i Japan på Sonys egna fabriker.
Sony skulle antagligen kunna göra minst lika bra ifrån sig genom att själva designa optik anpassad till deras egentillverkade ccd-plattor.
Anders Engström
anders.engström@idg.se